Fiskmiljö i Nilivaara

Söndagens gäddfisketävling, som gavs på uppdrag från Vettasjärvi att köra, lockade fler deltagande lag än någon av oss i sportfiskeklubben kunnat hoppas på. Trots lite trist, mulet väder med regnet hängande i luften, drog 25 båtar ut på sjön kl 2 på eftermiddagen för 3-timmars fiske.
Det blev en hel del fisk, tyvärr utspritt på lite väl få lag. Gäddan var inte riktigt på hugget verkade det som men några lag lyckades ändå pricka hungriga krokodiler. En artikel med info om hur tävlingen kom till och hur det gick kommer antagligen i Kuriren om ett par dagar.

Innan tävlingen hade vi hoppats på att några storgäddor skulle fångas men vi ville helst slippa se en masslakt på 10-kilosbitar. Medelvikten kom att hamna på 2-3 kilo och den största gäddan som fångades av Robert Larsson vägde ca 6,9 kg. Det blev alltså mest ”smågäddor” och ingen större skada skedd, hoppas jag. Även om fisken inte var så gigantisk bjöd den ändå upp till kamp, rullar tjöt och linor, håvar och huggkrokar small, inga tröga träskmonster i den här sjön inte!  
Om det blir någon ny tävling nästa år kommer det förmodligen vara tillåtet att köra trolling och dragrodd, eventuellt maxmått och kanske även bli pris till största fisk, men det är bara mina egna filosofier så vi får se hur det egentligen blir.

Eftersom regnet småstrilade och jag själv höll på med att traggla på som speaker, fixa med smågrejer och fiska som en galning blev det bara en ynka bild. Hoppas kunna ta mig tid till lite mer fotande nästa gång och helst slippa pisset från ovan, men då får nån annan se till att det kommer upp lite fisk ;) 
Dagens enda bild togs mitt under brinnande kamp med båten som min syster och hennes sambo satt i (bild längst ner). Vi slogs om fisken under hela tävlingen och som tur var drog jag och Erik det längre strået till slut. Det hade varit knäckande att än en gång få stryk i fiske av syrran… Det allra längsta strået drog till slut bröderna Säveros med en imponerande långspurt.

Här kommer resultaten från årets klubbmästerskap i pimpel. Tyvärr blir det inga bilder eftersom jag hade fullt upp med att försöka få mer fisk än en 8-åring så det fanns inte tid till att kuta runt med kameran.
Det kom upp en hel del fisk och jag tror att alla som åtminstone försökte lite grann fick napp. De som hade 0 gram i vikt ides antagligen inte väga eller så satt man kollade på annat under tävlingen... Nämner inga namn :)
Om skoterleden håller och myrarna inte svämmar över kör vi kanske en till tävling där i slutet på april. Med lite tur kan det bli riktigt härligt vårväder och det skadar aldrig att få bort lite småabborre ur sjön.

Det var en dag i början på juli och jag hade precis kommit hem till byn efter ett halvårs arbete i Sundsvall. Fiskesuget var på topp och rapporter om fina laxfångster i Torne- och Lainio älv gjorde att jag och min fiskebroder bestämde oss för att ladda grejerna och ta en sväng till Torneälven.
Samtalen hemifrån hade haglat över mig hela sista veckan. –Skynda dig, vad håller du på med där nere, laxen hinner ju hit före dig!!, var några av kommentarerna, men nu var vi äntligen på väg. Samma helg ägde Pajala marknad rum och vi gjorde en sväng dit innan fisket eftersom fiskekortet började gälla först från kl 18.00.
Vid ett av marknadsstånden träffade vi min farbror som fångat fler laxar över 10 kilo i Muonio- och Torne älv än de flesta andra ens kunnat drömma om. Han tipsade om en liten röd/svart finsk vobbler som vi kunde hitta hos en marknadsknalle. Varsin vobbler investerades och klämdes in i den redan överfulla betesboxen. 

Kl 18.00 på kvällen sköts forsbåten ut på älven. Det var en mulen kväll, regnet hängde i luften, vattenståndet var aningen högt och myggen var precis så galna som de ska en sommarkväll i juli. Små dagsländor dansade över älven och lite var stans bröts vattenytan av sikens vajande stjärtfenor. Det började genast rycka i flugspöarmen men vi var här för att fiska lax så siken fick vara.
Visst har jag fångat lax från båt tidigare men bomturerna är betydligt fler än succèsvängarna. Värsta exemplet är en sommar för några år sedan då laxen kom i stora steg i Kalixälven och ALLA fick fisk, nybörjare och sluga laxrävar, unga som gamla, alla, utom jag och min gode vän. Efter 6 dagars fiske högg det äntligen, en öring på 9 hekto… Det var en påfrestande fiskesommar, men inget ont som för något gott med sig. Jag blev härdad trots att jag verkar föra otur med mig...
Bananen satte sig vid årorna och två spön var riggades. –Känner du, det känns som att laxen kan vara på gång idag. sa han. Jovisst, så brukar det låta. Förhoppningar och drömmar i början och ett dygn senare sitter man och spottar galla åt detta vansinnesfisket. Man har ont i ändan, fryser så tänderna skallrar och laxen visar sig, men hugger inte.
Den här kvällen skulle dock bli ett äventyr utöver det vanliga och göra så att alla tidigare timmar i regn och rusk glömdes bort. Så som det brukar vara med laxfiske. Ett hugg och allt slit är glömt i ett nafs.

Vi hade en 500 meter lång sträcka att fiska på alldeles för oss själva. Längst upp mynnade en fors ner i ett lugnvatten och 500 meter nedströms tippade älven utför igen. Det aningen höga vattenståndet gjorde att vattnet strömmade på i lagom hastighet för att ge liv åt våra vobblers.
Med lugna årtag flyttade Bananen båten i sicksack över älven samtidigt som han släppte båten någon meter nedströms efter varje vända. Halvvägs ner, i höjd med ön där vi tänkt göra upp eld senare, gungade plötsligt ett av mittenspöna till. Det högg, sa Bananen.
Men var det bara en harr, öring eller var det verkligen en lax? Svaret kom sekunden senare när nästa hugg kom, så hårt att det knastrade i spöhållaren.  LAX vrålade vi i mun på varandra och Bananen drog till ett mothugg av sällan skådat slag med hjälp av årorna. Mothuggsreflexen satt kvar i ryggmärgen. Linan rasade ur rullen medan jag febrilt vevade in våra andra vobblers samtidigt som Bananen höll upp båten mot strömmen.
Nästa manöver skulle inte godkännas av sjöräddningssällskapet då vi mitt på älven bytte plats i en rank forsbåt. Inget att rekommendera men det gick vägen, livet lekte och regnet föll men vad gjorde det, förbannelsen var bruten, vi drillade lax igen. Det var ingen monsterfisk som bitit i vobblern men dock en hygglig bit. Jag förde in båten mot spetsen på ön där laxen efter 10 minuters kamp kunde landas med ett handgrepp om stjärtspolen. Vågen stannade på 5,8 kg. Det var långt ifrån Bananens livs största lax men garanterat en av de vackraste. Ett silverfärgat krutpaket som fortfarande hade några laxlusar på kroppen, alltså var den så nystigen den bara kunde, väldigt många mil från havet.

Några snabba kort och så ut på älven igen, det kunde ju vara ett stim på väg uppåt… Nu var det min tur att ro och jag hann inte mer än till andra sidan så drog i igen och en lax steg till väders 30 meter bakom båten. Den här gången högg det på min vobbler så vi fick återigen byta plats mitt på älven.  Det gick ju bra att landa fisken på den lilla ön så båten styrdes dit igen. Snart kunde en lika blank och fin lax lyftas upp i stjärtspolen. Den här gången stannade vågen på lite drygt 7 kg.
Den sanslösa fiskekvällen fortsatte fram till midnatt. Det räckte med några vändor över älven och så högg det igen och vi hann aldrig fiska av den hetaste platsen nere på forsnacken.  Dessutom visade det sig att den lilla röd/svarta funkade bäst. Av totalt 10 hugg lockade den till 6 av dem…
De flesta laxarna var honor och alla utom två fick simma tillbaka, för att göra det de kommit hit för, fylla grundvattnet längs stränderna med sprättande laxungar. Många sms och mms lämnade telefonerna denna kväll, vi var ju tvungna att passa på att retas lite. Oftast är det ju andra som har fiskelyckan med sig J

När midnattssolen nuddade trädtopparna i väst och rådimman rullade upp över forsnacken avbröt vi fisket. Det hade varit en magisk kväll, en fiskeupplevelse vi skulle leva länge på. Samtidigt som fören stötte emot strandstenarna rullade ännu en lax i ytan bara några meter ut och vi kunde inte annat än le, fiskegudarna hade varit på vår sida idag.

Bananen drillar lax!

7 kilo blanklax

Det blev en blöt kväll. I paus fick sockarna torkas...

Två veckor in på höstens jakt 2008 hade allt för många älgar klarat sig, trots att vi enligt vissa jagar i en djurpark, men kanske skulle det vända idag. För mig var det endast andra året som älgjägare och trots att jag jagat annat vilt i 20 år var jag lite av en gröngöling i sammanhanget och innan dagens slut hade jag inte direkt stigit i graderna :)
Lunchvilan var över och eftermiddagens jakt startade en strålande vacker dag i mitten av september. Björkarna hade börjat fälla sina löv, men skogen sprakade fortfarande i sina höstfärger och solen värmde skönt. Unghunden Alex släpptes strax norr om jaktkojan för att tillsammans med husse ta sig upp i gammelskogen längs Hartijoki. Vi andra intog pass längs skogsbilvägar på västra och östra sidan om bäcken.

Vi var bara tre passkyttar denna dag och sträckan som skulle jagas var knappt 4 km lång. Eftersom jag ensam skulle ta östra flanken var det till att chansa rätt och ta det säkraste passet. Jag valde en plats ca 2 km från kojan, ett bra pass där en mindre bäck mynnar ut i den större och älgarna ofta passerar.
Alex tog upp älg nästan direkt efter att ha blivit släppt, men kom snart tillbaka igen. Därefter hände ingenting på över en timme och jag fick rapporter via radion att det inte heller syntes några färska älgspår. Det gick ytterligare en halvtimme men så skrapade det åter till i radion. En upphetsad röst väste: –Älgarna kommer!!

Var kommer älgarna ropade jag, och mot vem? De kommer mot dig, ropade ”passgrannen”, en km västerut. Konstigt tänkte jag, inte ett hundskall hade nått mina öron, det var knäpptyst, förutom bäckens porlande, men för att höra bättre gick jag en bit längs skogsvägen. Bruset från lillbäcken tystnade allt mer och plötsligt hörde jag ett svagt muller från andra sidan storbäcken. Mullret ökade snabbt i styrka och jag började inse att det var älg på väg, rakt mot mig, i full galopp. Shit, älgen kunde ju ränna rakt i famnen på mig så jag hoppade över diket och ställde mig vid några björkar i dikeskanten.
Plötsligt såg jag hur småtallarna i kanten på kullen på andra sidan bäcken började svaja, älgen var på väg. Hjärtat höll på att hoppa ur bröstet. Jag osäkrade min gamla Stiga 30-06, kikarsiktet var inställt på 1.5 ggr förstoring och gjorde mig beredd. Plötsligt blev det tyst, älgen hade stannat. Hjärtat slog volter i bröstet.
Det gick en halvminut och så hörde jag ett hundskall tvärs över ån, Alex hade kommit ikapp älgen. Plötsligt svajade björkarna vid vattnet till, ett kraftigt plask, björkarna på min sida av bäcken ruskade till och så gled älgen upp på vägen. Jag lade korset på bogen och tryckte av, men inget hände!! Skoveltjuren såg mig rakt i ögonen där den passerade på mindre än 15 meter. Några sekunder senare passerade hunden och man kunde nästan ana vad han tänkte, -Varför sköt du inte dumma människa!!.
Ljudet från älgen som dundrade bort bland träden dog ut och där stod jag som ett fån, vad fasicken hände, varför small det inte. Förklaringen var lika enkel som pinsam, för trots all jakterfarenhet hade jag glömt att osäkra… När älgen stannade till vid ån säkrade jag och glömde sedan, när det brakade loss, att osäkra igen.

Nåväl man behöver aldrig ångra ett skott man inte avlossat så det var bara att skratta åt blundern och ta nya tag. Innan höstens jakt var över hade vi ändå fyllt vår kvot och Alex fick sin belöning trots allt den här hösten. Han ställde både en 10-taggare och en björn på drygt 250 kg.

Det blir inte mycket skrivet här eftersom allt, eller kanske rättare sagt, det lilla jag gör, åtminstone under vintern, hamnar på Facebook. Har man ingen FB kan man enkelt göra en egen eller om man låtsas som att man inte är nyfiken över vad folk pysslar med göra som lillasyster, smyga med på morsans bekostnad :)

Istället för att plita ner mer eller mindre intressanta saker både här och på FB tänkte jag lägga in lite jakt- och fiskeberättelser här. Eftersom jag antecknar det mesta av mina jakt- och fisketurer brukar en del turer sluta i en lite längre historia.

Börjar med en färsk berättelse från en av skrämmande få lyckade fisketurer från sommaren -09...


Sommarens första flugröding!
En lång vinter var äntligen över och isen hade försvunnit från vår rödingsjö.
Det var den 21:a maj när jag och min fiskekompis gav oss ut på sommarens
första flugfisketur. Vattnet var fortfarande iskallt men det är precis det rödingen
gillar och någon dag efter att isen försvunnit brukar de börja vaka i en sjö där
stora nymfer stiger upp till sjöns yta för att sedan simma in till land och så
småningom kläckas. Det brukar dock inte hålla i sig så många dagar, högst 4-5
och sedan dröjer det 1 år till man får en ny chans så det gäller att pricka rätt.
Det gjorde vi idag…

Klockan vrålade halv 6 på morgonen men det var inga problem att ge sig ut tidigare
än de flesta andra normala människor kliver ur sängen på en ledig dag.
Speciellt inte då det var perfekt fiskeväder, vindstilla, halvmulet och drygt 15 grader
varmt. Det kändes i kroppen att rödingen börjat årets frosseri. Volvo 245:an gick som
ett skott längs den gropiga grusvägen och tjäderhönorna i vägkanten fick snällt hålla
sig undan. Väl framme vid sjön visade det sig att vi fått mer rätt än vi vågat drömma
om. Sjön låg nämligen spegelblank och utanför blodiga stenen på blintarmsudden
rullade fläskiga vakringar ut.

Händerna skakade och det var ett jädra sjå att knyta på flugan samtidigt som slurp
efter slurp avlöste varandra 10 meter ut. Flugvalet var enkelt, flera år av studerande
och experimenterande hade resulterat i ett mönster som vi visste skulle fungera.
Problemet var att presentera den lilla godbiten utan att rödingen skulle misstänka
något och som så många gånger förut höll rödingarna på att bryta ner vårt
självförtroende totalt. 3 gånger reste sig vattenytan bakom flugan men allt som dök
upp var en kraftig virvel då fisken vände. Som en skänk från ovan kom en svag bris
som krusade vattenytan och då sög det i på kompisens fluga, men nog var det en
ovanligt spak röding tyckte vi båda. Inte konstigt, drömmens granna röding förvandlades
plötsligt till en mager gäddstackare.

En timme senare fick min gode vän napp på nytt. Den här gången visade det sig vara
en fin röding och efter en spännande fight kunde han landa en fisk som drog ner samsonvågen
till drygt 1,5 kg. För min egen del såg det mindre bra ut. Fisken som patrullerat närmast land
hade för länge sedan genomskådat våra falska imitationer och gick inte att lura, dessutom
hade molnen tätnat och regnskurarna börjat avlösa varandra.

Tiden gick och rödingen fortsatte vaka lite här och var. Efter närmare 9 timmar såg det
riktigt mörkt ut, inte bara fiskemässigt utan också på himlen. Mörka moln tornade upp
sig över bergen i söder. Det var spöregn på G. Min vän hade dock sagt att vi INTE skulle
ge upp förrän jag fått en röding, men utan varken keps på huvudet eller regnkläder i
ryggsäcken fanns det snart inte så mycket att välja på om man inte ville bli genomblöt.

Vinden friskade i, fisken hade slutat vaka och regnet hängde i luften, då högg det!!
Med ett ovanligt sansat mothugg lyckades jag kroka fisken. En stor rödingfena piskade
ytan och dagen var räddad. Usla kast, trasslande fluglinor, myror i maten och spagettin
i en trött kastarm var glömda på en sekund.
Rödingen kämpade tappert trots en sprängfylld magsäck men kunde till slut landas och vägas
till 1,7 kg.
Sommaren började bra, till slut...
...och vilken sjö det är har väl de flesta räknat ut :D

Var till Kiruna igår med Emma och Erik. Hade några presentkort till Lundströms. Ett ända från 2005… Kiruna är ju ingen trevlig plats, speciellt inte på vintern och pricken över i:et är om det vräker ner pudersnö från himlen. Hamnade bakom en lastbil på hemvägen och fick ligga i en snötunnel från Jukkas till Lappis. Lagom skoj, men nu har vi alla fall ett par liter olja att mata skotrarna med =)

 Emma skötte underhållningen både dit och tillbaka genom att läsa högt ur en riktigt bra bok, ”En fuskmammas bekännelser”.

Här kommer ett utdrag ur boken. Ganska mycket text men det är värt att läsa, jag lovar =)

…bäst som den nyblivna modern stod där och tryckte i duschen på badhuset dök det upp en liten parvel framför henne. Med ett tankfullt grepp om sin lilla manlighet gapade han med hela ansiktet och tittade och tittade och tittade. Han slängde sedan en blick på sin mamma i duschen bredvid innan han utbrast:

”DU HAR MYCKET STÖRRE BOPPAR ÄN MIN MAMMA!!!”

Tanten bredvid modern tappade tvålen och parvelns mamma flämtade till. Själv försökte modern gömma sig bakom duschslangen.

”Varför har du så stora boppar?”

Modern tog ett djupt andetag och svarade:

”Ja, det är ju så att alla människor ser olika ut. En del har små… boppar … och andra större.

Parveln begrundade detta ett ögonblick. Sedan sa han:

”PÅ MITT DAGIS FINNS DET EN NEGER!”

Tanten bredvid modern tappade återigen tvålen. Parvelns mamma snubblade i duschen.

”Sedärja”, sa modern.

Nu vändes plötsligt parvelns blick från moderns kropp, för in i duschrummet kom en kvinna med enorm kroppshydda. Nej, nej, nej tänkte modern medan hon såg hur parveln nästan svimmade av upphetsning över denna jättekvinna. Han slukade varje cellulit, valk och gäddhäng som om det var århundradets fynd för en vetenskapsman. Tvåltappartanten, mamman och modern såg med växande skräck hur parvelns mun öppnade sig som i slow motion och de hade för länge sedan slutat andas när han sa det:

”DU SER UT SOM BJÖRNE!”

Alla andades ut en tiondels sekund innan han lade till:

”Fast du har större boppar!!!”

”HJALMAR!”  

Mamman var nu alldeles illröd och greppade tag i Hjalmar. Hon drog ut honom ur duschen och modern hörde hur Hjalmars högljudda protester försvann bort i intet…

Jag läser mest äventyrsböcker men den där boken måste jag nog också kolla i =)

Voj perkele det var minsann länge sedan jag skrev nåt här. Det är faktiskt så länge sen att tv:n på spisbilden har trillat ner. Väggarna har väl hunnit ruttna...
Hoppade in på Facebook för två veckor sedan och har sedan fastnat där varje gång jag slagit på datorn. Inte bra, inte bra!! Jag har ju lovat syster bilder från när vi var på spa på Hotell Lappland i Lycksele så det är väl bäst man fixar det snarast :).

Som de flesta vet vid det här laget har vi hunnit åka hem till vintern via en minisemester på 3 dagar i Lycksele. Vi bokade en "Paradissemester" och i det ingick 3 nätter, frukost och fri tillgång till spaavdelningen. Utan att behöva betala extra fick vi dessutom en minisvit med bastu och det var ju inte helt fel.

På hemvägen fick man lite jaktlust då det strax söder om Glommersträsk satt minst 40 orrar i björkarna... Men nu är det till att börja med julpyssel för hela slanten så tar vi toppjakten lite senare. I morgon ska Maja komma och baka pepparkakshus och så ska vi ut i skogen och "köpa" en gran.

Här lite halvtaskiga bilder från Lycksele:


Hotellet och kåtan


Emma väntar på middag i kåtan.

Utsikt över bubbelpoolerna från Spabaren.


Poolen hade saltvatten.

Efter veckor av gråväder och regn klarnade det äntligen upp ordentligt natten mot lördag och vi har kunnat elda i öppna spisen både igår och idag. Det var ju tur att jag inte tog med en kubik ved i bilen i onödan när jag åkte hit =)

Igår hade man helst varit på plats i Ö-vik och fått se Näslunds och Forsbergs första match tillsammans på 17 år i MoDotröjan men vi hade det rätt bra hemma ändå. Cissi och Jesper var hit och käkade älgtacos och spelade Monopol med Visakort.

Idag har vi varit på skyltsöndag på stan. Köpte en kaffe för 20:- och inget mer så det blev inte en särskilt dyr helg. Om det bara behagar falla lite snö ska jag vara och fota julbelysningen på stan. Det är om man säger lite mer pyntat än i Gällivare… Idag har det fallit ungefär 18 snöflingor men det räcker inte för att det ska bli riktigt vitt.

Vi håller på att göra om lite i sovrummet och jag har tagit på mig att måla sovrumsdörren med lackbets. Inget att rekommendera att göra inomhus. Det stinker så in i helsike. Fönstrena har stått på vid gavel och vattnet i elementen har forsat lika våldsamt som i bäcken utanför men man har nästan storknat i ångorna ändå.

Elden i spisen värmer skönt då vintern rasar utanför fönstret. Idag föll kvicksilvret till -3 grader...

Sådärja nu funkade bloggskiten. Har skrivit två alldeles för långa inlägg tidigare. Dom fick plats men blev inte publicerade. Eftersom jag skriver ganska söligt är det ganska irriterande när sånt händer. Efter helgens "Ljusdag" på torget i Sundsvall där Sarek spelade och Svenne Wolter talade så gammeltanterna smälte har vi varit på semester norrut.

På måndag åkte vi till Umeå med katterna. Sara och Erik kom och hämta de små liven därifrån. Hon ska få vara extramorsa ett par veckor om hon pallar det.
Stannade natten i Umeå och igår var det dags för match mellan MoDo – Linköping i Ö-vik. Tyvärr spelade inte kung Peter men de klarade sig rätt bra även utan honom. Ruggigt tempo matchen igenom och om bara den lille norrmannen  Mats Zuccarello-Aasen träffat 4 millimeter länge ner hade pucken gått i mål och inte i ribban och då hade vi vunnit. Fast det är klart, Linköping hade också en puck i ramen…

Hade med kameran men vi satt bakom plexit vid Linköpings bås och jag brydde mig inte om att fota amatörer som Mårtensson, Hlavac, Hlinka och Magnus Johansson. Borde däremot ha tagit en bild på tränaren Slavomir Leners flint som alltid då och då blev blossande röd av ilska =)

Nästa gång bokar jag biljett lite tidigare så man får en plats högre upp. Det blir nog efter nyår nån gång.

Ljuset har inte återvänt hit förstås. I och för sig är det väl lika grått och trist i resten av Sverige också men här är så blött att man nästan kan dra på sig badshortsen och simma ut på stan om man vill. Nej det är förstås på hockeyhimlen ljuset återvänt. Kungen är tillbaka och om någon vecka kliver även prinsen ut på isen. Forsberg och Näslund tillsammans i MoDo igen. Håller gubbarna bara sig hela kan det sjunkande skeppet kanske flyta upp igen.

Min del av rapporten från årets arbeten är klar. Den blev skapliga 77 sidor lång. Nu ska bara farsan putsa den och Glenn sist av allt finputsa lite till.

Idag simmade jag och Emma ut till Birsta och beställde tapeter. Kan inte påstå att jag var så jätteengagerad när vi åkte dit. Ögna igenom 43 tapetböcker finner jag inte särskilt roande så jag hoppades på ett snabbt beslut. Det blev det också. Tanten på Beckers slängde fram en rykande färsk tapetbok när vi kom dit och på andra sidan låg en jäkligt häftig leopardtapet och där fastnade vi direkt. Bild på den kommer senare.

Helgen som gick hade vi dambesök. Emilia och Maggan hälsade på. Det blev en riktigt rolig helg. Vi lagade tjäder, fikade mer än vanligt på stan och spelade spel. Det är nog få personer i världen som man kan spela "Helt hysteriskt" med utan att behöva blanda in sprit i bilden. Det räckte med julmust och godis och sen brakade det lös.

I morgon ska vi ut till hästarna på Bergsåker och ta influensasprutan. Undrar om dom satt upp vaccineringsmottagningen på travbanan månne...

Det kanske inte ser så aptitligt ut, mest som något hämtat ur Euroshoppers matreklam men Emmas tjädergryta blev riktigt god.

Skrållan tar igen sig efter en tuff helg.


Vaknade i morse av ett mullrande ljud. Det var parkarbetarna utanför vårt palats som städade trädgården =)

Det hann nästan bli full vinter innan årets första mård behagade trampa in i en av 6 utlagda mårdfällor. Alltid brukar någon fastna i en minkfälla. Så icke i år. Den här krabaten kunde inte motstå doften av ett smaskigt tjäderhuvud inne i fällan.
Det höll på att gå illa för en räv också i helg. Var upp och snubblade på dass halv två på natten mellan fredag och lördag. Kikade ut genom fönstret och ute på ängen i snöfallet stod 4 rävar!! När ögonen fokuserat färdigt visade det sig dock bara vara en. Dessvärre hade den röde sett mig också så jag kunde inte annat än se på när den gled bort över ängen med sin stora yviga smaskiga svans.
Svansen är det bästa verktyg som finns att dölja spåren efter att ha lagt ut en snara i rävspåret. Min gamla rävsvans har sorkarna skalperat totalt och använt till bomaterial. Den ser ut att komma från en skabbräv... I morgon drar jag till Sundsvall och där lär jag inte få tag i någon yvig vintersvans och jag behöver en fräsch och fin tills jag kommer hem så om nån får tag i en räv är det bara att sprätta upp skinnet vid svansroten och dra ut svansen. Vips har man en fin dammvippa =)