Bloggen blir en historiesida!
Det blir inte mycket skrivet här eftersom allt, eller kanske rättare sagt, det lilla jag gör, åtminstone under vintern, hamnar på Facebook. Har man ingen FB kan man enkelt göra en egen eller om man låtsas som att man inte är nyfiken över vad folk pysslar med göra som lillasyster, smyga med på morsans bekostnad :)
Istället för att plita ner mer eller mindre intressanta saker både här och på FB tänkte jag lägga in lite jakt- och fiskeberättelser här. Eftersom jag antecknar det mesta av mina jakt- och fisketurer brukar en del turer sluta i en lite längre historia.
Börjar med en färsk berättelse från en av skrämmande få lyckade fisketurer från sommaren -09...
Sommarens första flugröding!
En lång vinter var äntligen över och isen hade försvunnit från vår rödingsjö.
Det var den 21:a maj när jag och min fiskekompis gav oss ut på sommarens
första flugfisketur. Vattnet var fortfarande iskallt men det är precis det rödingen
gillar och någon dag efter att isen försvunnit brukar de börja vaka i en sjö där
stora nymfer stiger upp till sjöns yta för att sedan simma in till land och så
småningom kläckas. Det brukar dock inte hålla i sig så många dagar, högst 4-5
och sedan dröjer det 1 år till man får en ny chans så det gäller att pricka rätt.
Det gjorde vi idag…
Klockan vrålade halv 6 på morgonen men det var inga problem att ge sig ut tidigare
än de flesta andra normala människor kliver ur sängen på en ledig dag.
Speciellt inte då det var perfekt fiskeväder, vindstilla, halvmulet och drygt 15 grader
varmt. Det kändes i kroppen att rödingen börjat årets frosseri. Volvo 245:an gick som
ett skott längs den gropiga grusvägen och tjäderhönorna i vägkanten fick snällt hålla
sig undan. Väl framme vid sjön visade det sig att vi fått mer rätt än vi vågat drömma
om. Sjön låg nämligen spegelblank och utanför blodiga stenen på blintarmsudden
rullade fläskiga vakringar ut.
Händerna skakade och det var ett jädra sjå att knyta på flugan samtidigt som slurp
efter slurp avlöste varandra 10 meter ut. Flugvalet var enkelt, flera år av studerande
och experimenterande hade resulterat i ett mönster som vi visste skulle fungera.
Problemet var att presentera den lilla godbiten utan att rödingen skulle misstänka
något och som så många gånger förut höll rödingarna på att bryta ner vårt
självförtroende totalt. 3 gånger reste sig vattenytan bakom flugan men allt som dök
upp var en kraftig virvel då fisken vände. Som en skänk från ovan kom en svag bris
som krusade vattenytan och då sög det i på kompisens fluga, men nog var det en
ovanligt spak röding tyckte vi båda. Inte konstigt, drömmens granna röding förvandlades
plötsligt till en mager gäddstackare.
En timme senare fick min gode vän napp på nytt. Den här gången visade det sig vara
en fin röding och efter en spännande fight kunde han landa en fisk som drog ner samsonvågen
till drygt 1,5 kg. För min egen del såg det mindre bra ut. Fisken som patrullerat närmast land
hade för länge sedan genomskådat våra falska imitationer och gick inte att lura, dessutom
hade molnen tätnat och regnskurarna börjat avlösa varandra.
Tiden gick och rödingen fortsatte vaka lite här och var. Efter närmare 9 timmar såg det
riktigt mörkt ut, inte bara fiskemässigt utan också på himlen. Mörka moln tornade upp
sig över bergen i söder. Det var spöregn på G. Min vän hade dock sagt att vi INTE skulle
ge upp förrän jag fått en röding, men utan varken keps på huvudet eller regnkläder i
ryggsäcken fanns det snart inte så mycket att välja på om man inte ville bli genomblöt.
Vinden friskade i, fisken hade slutat vaka och regnet hängde i luften, då högg det!!
Med ett ovanligt sansat mothugg lyckades jag kroka fisken. En stor rödingfena piskade
ytan och dagen var räddad. Usla kast, trasslande fluglinor, myror i maten och spagettin
i en trött kastarm var glömda på en sekund.
Rödingen kämpade tappert trots en sprängfylld magsäck men kunde till slut landas och vägas
till 1,7 kg.
Sommaren började bra, till slut...
...och vilken sjö det är har väl de flesta räknat ut :D
