Allting försvinner, ingenting finns kvar, snart...
Men det tar vi till vintern, vilket är ganska snart, och då puttrar jag söderut...
Innan dess springer jag i skogen större delen av dygnets ljusa timmar. Gör bara jobbet vid datorn då det är mörkt. Man måste ju passa på att vara ute och motioner både sig själv och djuren en höst som denna. För att hålla sig i någorlunda bra form under vintern i Sundsvall måste jag helt enkelt ta mig till gymet lite oftare. Dessutom ryktas det om kickboxning eller judo när jag kommer ner... voj voj jag komma att gå sönder.
Jo apropå att allt försvinner så menar jag skogen. Det hänger avverkningssnitslar runt var och varannan någorlunda gammal skog. Man blir både bitter och förbannad. När man dessutom hör Övertorneås kommunalråd oja sig över att Länsstyrelsen vill skydda någon ynka procent till skog i deras kommun blir man ju än hetsigare. Man förlorar förstås lite pengar av att skydda skog från avverkning men vem i helskotta vill bo kvar om hela Norrbotten blir ett enda stort kalhygge? Till och med skogsmullarna drar ju...
Mr X tipsade förresten om en fin fågelmark vid Skaulovägen för någon vecka sedan. Knallade dit i veckan. Det blev första och sista gången. Lyste slutavverkning på röd/gula snitslar... Jaja det blir väl mycket lingon runt stubbarna vad det lider.
Årets sista harr från årets första is för två veckor sedan. Platsen var förstås en hemlig sjö =)
Var upp till Rovavaara och satte stöttor under taket på slåtterkojan. Lotta efterlyste ju en bild på den så jag passade på att ta ett litet kort.
Inte långt från kojan står en riktigt gammal sälg och på den växer dofttickor som sprider go lukt omkring sig. Den stod nog där även när kojan byggdes i slutet på 1800-talet. Om den doftade gott redan då vet jag inte men det kunde nog behövts för det luktade nog knappast gott i kojan om kvällarna när svettiga människor trängdes vid öppen eld i kojan som bara är en dryg meter från golv till tak...
Allt som rör sig...
Egentligen är ju inte djuren i skogen som är roten till allt det onda. Det är inte korpens, rävens eller mårdens fel att det finns dåligt med fågel, utan människans. Det är vi som härjar och förstör naturen, men det kan jag inte göra särskilt mycket åt. Istället får man göra vad man kan för att hålla ner bestånden av andra rovdjur och passa på att jaga så länge det finns någon riktig skog kvar att jaga i. Och minken är ju faktiskt här pga människan. 16 st i fällorna hittills i år och snart 300 på 15 år...
Har inventerat i Ala Leipojoki under veckan. Än en gång, tur att man har fyrhjulsdrivet, synd bara att den inte är högre. En Outback vore nåt... Nu är det bara några forsar i Bönälven som ska kollas igenom och sedan slår man sig ner vid datorn klämmer in varenda sten och lekbotten i burken! Lär ta en stund...
Se här. Den här järpen kom flygande när jag lockade med visselpipan men istället för att avfyra hageln tog jag kameran. Och jag bytte INTE tillbaka sedan =). Den fick faktiskt forsätta leva livet.
Den här räven tassade förbi Mor och Kalles stuga i somras. Sköt inte!
Tjädertuppar i en tall mitt under toppjakten. Sköt inte!
Tjäderhöna har gömt sig i fiendens kula, ett rävgryt. Sköt inte!
Hamnar man däremot i det här kikarsiktet ligger man ganska risigt till... Till mitt försvar: Nötskrikan är vacker men samtigt en av de värsta äggrövarna som finns och i år verkar det finnas ovanligt mycket skrikor, eller rättare sagt fanns...
Den lilla grodan...
En liten groda brukar inte beröra mig särskilt mycket. Man undviker att trampa på de små liven om de kommer i vägen framför storfötterna men så mycket mer är det sällan. Men det finns undantag. Som den gången då vi i skogsgruppen i högstadiet paddlade kanot nerför Ängesån. På ett ställe där vi gick i land, eftersom någon blött ner sig, kryllade av små nyfödda grodbebisar bland strandstenarna. När vi så fortsatte färden hade skogsgruppen plötsligt blivit flera hundra skallar fler... Jag berättade av nån anledningen om den turen under en redovisning på gymnasiet och det blev min bästa redovisning på Välkomma. Alla lyssnade oerhört intresserat och eftersom de flesta var brudar, lika oerhört äcklat =)
Idag, ett halvt liv senare, hände det igen. Det handlade inte om flera hundra smågrodor utan om en enda pytteliten parvel. Jag var ute och promenerade lite på blankisarna och mitt på en 300 meter bred sjö satt en liten groda. Tyvärr levde den inte eftersom den hade fått för sig att gräset var grönare på andra sidan sjön och beslutat sig för att skutta dit. 300 meter är långt för någon som är 2 cm stor och nattkylan hann ikapp den lille... Bild längre ner.
Det blev inte så mycket till älgjakt idag. Värmen igår gjorde att snön blev härligt lös och slaskig. Inatt kom kylan och snöslasket blev skare. Det skulle inte ens gå att smyga sig på en döv älg idag...
Som tur var hann jag jaga lite fågel i veckan. Fick skjuta både ripa, järpe och en tjäderhöna. Hönan kommer att fraktas 80 mil söderut och bli ett efterlängtat riktigt mål mat för Emma lite senare. Den fick dessutom bidra med lite lockmedel till mårdfällorna. Satte vingarna i fällorna och fixade ett hundra meter långt doftspår med fågelns innehåll. Lyckas jag bara fånga någon mård slipper man ha allt för dåligt samvete för de skjutna fåglarna.
Hade faktiskt funderingar på att sticka ut och åka lite skridskor i morgon. Isen, åtminstone på de mindre sjöarna, är tjock nog att köra ett tåg på, men det finns en massa förrädiska små hål så risken för att stå på öronen är överhängande. Tror jag står över för hälsans skull =)
Tjäderhönan satt i en tall och åt frukost. Sista måltiden bestod av barr, mums...
Den lilla grodan frös fast i isen!
31 års väntan över...
Järpar och ripor har det ju fallit en och annan genom åren + några tjäderhönor och tre tuppar men det dröjde till den 22:a december förra året innan jag lyckades skjuta min första orrtupp. Det var en iskall morgon två dagar innan jul. Toppfågeljakten på orr- och tjädertupp pågick för fullt. För fullt är kanske att ta i. Det är inte många som ids åka ut och trampa lössnö med lappskidorna i -23 grader men det gjorde jag. Allt var vitt som mjölk, tallar och granar var täckta med snö, björkarna täckta av frost och himlen täckt av tunna moln. Det var inte svårt att upptäcka tre svarta klumpar i en stor björk i en bergssluttning mellan Nili och Skaulo. Orrtuppen föll som en sten av ett ovanligt välriktat skott från 100 meter med kulgeväret.
I fredags lyckades jag med konststycket att fälla en orrhöna med hagelbyssen. Det måste vara något av det svåraste man kan skjuta häromkring för de är skygga, små och äckligt snabba på vingarna. Man har liksom inte en suck. Kanske var det då tur att jag trodde det var en tjäder som stack iväg. Det var inte förrän jag plockade upp fågeln som jag såg vad det var för en varelse.
En till sak också. I 10 år har jag kört omkring med en halvfärdig (framhjulsdriven) bil och svurit och slirat varenda vinter, vid varenda korsning, på varenda snömoddig väg innan jag tog mig i kragen och köpte en fyrhjulsdriven bil. Idag körde jag både Opel och Golf i stan och insåg återigen vilket vansinne man hållit på med =).
Det sägs att om man en gång kört fyrhjulsdrivet kan man inte byta tillbaka igen och det är ju sant, men varför i jössenamn skulle man göra det....
Det lovas plusgrader till slutet på veckan så kanske man kan börja arbeta lite utomhus igen. Man går ju ogärna ut i vattnet om det som imorse är -18 grader när mor åkte på jobbet...
Hösten försvann!!
Ajajaj våra planer för hösten sprack på ett halvt dygn. Vi har vanligtvis jagat sjöfågel för glatta livet fram till mitten av oktober de senaste åren men inte detta år så vad ska man nu skjuta??? Nog för att snön kommer en vacker dag, men inte redan! Inventeringen av fisklek har redan frusit bort och igår behagade snön vräka ner. Nu blir det problem att kolla efter sten också men jag antar att värmen kommer tillbaka snart. Hoppas det i alla fall. Bönälven, Kattån och Leipojoki skulle behöva hälsas på.
Mr Douglas hälsade på i veckan och följde med på en inventeringsrunda till Skrövån. Ån rinner längs med E 10:an ända från Hakkas och på många ställen alldeles vid vägen men man ser den inte. Nästan överallt stupar branta sandåsar ner i ån. Man får hasa sig ner och krypa upp. Jag skulle inte vilja rulla ner en 26 ton tung grävmaskin dit men det vet jag att den gode John löser dagen det blir dags. Hur gick det då för Glenn? Ja det blev bara en bergsbestigning men jag tror han hann börja längta hem till Nya Zeeland =)
Han tipsade om en ny självladdande minkfälla som nån smart snubbe kommit på. En kolsyrepatron klappar minken, eller vad som helst, när den stoppar in skallen i ett rör där patronen sitter. Minken trillar ut och patronen laddas om av sig själv, upp till 12 gånger. Vilken makalös manick!!
Läste på blogg.se att det går kanonbra att sälja kläder där. Undras om man lyckas kränga iväg ett par Loopvadare som inte varit torra på en hel sommar och har en lätt stickande doft av mögel? Kanske nån köpgalen brud slår till =)
Det har blivit vinter på Hartijoki.
Salongsgeväret följer med på inventeringsturerna hela hösten och ett par järpar har det blivit.
Älgjakt med spade!
Samtidigt som farsan släppte igen bagageluckan med en jädra smäll på volvon drog Alex till för full hals uppe i Rovavaara. Skallet närmade sig längs bergskanten och med lite tur skulle jag hinna genskjuta ekipaget vid myren. Så blev det dock inte. Benen var för tunga och älgarna för snabba.
Skallet klingade sakta av när hund och älg försvann norrut. Vi började hacka i torven och eftersom myren frusit till rejält blev det ett jäkla liv men det verkade inte göra nåt för en timme senare hörde vi återigen Alex skall. Älgen hade bestämt sig för att ta en sväng till runt berget. Bytte spade mot bössa och kutade iväg upp mot en lång myr där jag hoppades älgen skulle passera. Det dröjde inte många minuter förrän ljudet av grenar som knäcktes nådde mig. Ett par långa vita ben skymtade i snåren ca 60 meter bort men fram i en lucka dök en liten parvel upp. Givetvis var det ko och kalv! Hoppades att något mer skulle dyka upp men det enda som hände var att vinden snurrade till och då blev det full speed upp över berget.
Idag skäms man över att vara MoDo supporter, 0-5 mot Södertälje!!! Forsberg är i Denver och snickrar på en skridsko och resten av gubbarna verkar ju totalt handlingsförlamade...
Klart det inte blir en Cat!
Vi har varit ute och eldat i skymningen med Mats, inte med ved utan med hagelsprakare. Korpar och kråkor hade fest borta vid Palo. Festen fick ett tråkigt slut för en del...
Från sommar till höst!
Efter ett par dagar med Emma och katterna i ett somrigt Sundsvall bar av norrut igen i måndags. Hann precis parkera bilen så möttes jag av höstens första snöflingor... Som tur var sjönk tempen som en sten söderut också under natten =)
Det nöp rejält i tåspetsarna i tisdags morse då övre delen av Skrövån skulle inventeras. För 8 år sedan inventerades ungefär samma sträcka men då med helt andra ögon än idag och då letade vi enbart lekområden. Man ser saker och ting helt annorlunda efter ett par års erfarenhet. Skrövån var dock fortfarande lika grumlig som då men vi hittade nya lekområden och stenhögar på stränderna som vi inte sett röken av tidigare... Efter tre dagars trampande har vi nu hunnit ner till Mäntyvaara.
Älgjakten är snart över för i år men jag har börjat uppladdningen inför nästa år tidigare än de flesta andra. Inte för att jag jagat särskilt mycket i år men insåg till slut att min gamla Stiga 30-06 gjort sitt i skogen. Har skrämt iväg minst en älg med allt skrammel det innebär att ladda, osäkra och över huvud taget hantera denna pjäs. Därför högg jag direkt när det dök upp en begagnad Sako 75 Finnligt kaliber 30-06 på Fritid & Vildmarksliv i Piteå. En ny kostar väl runt 18000 - 19000:- men jag fick min lite billigare... Några skråmor i syntetkolven är inte hela världen.
1:a oktober innebär att bävern blir lovlig för jakt och nog kliar det lite i fingrarna efter allt man sett vad den fete gnagaren ställer till med längs bäckarna. Det är dämda småbäckar lite var stans och senast ikväll knallade vi förbi ett mindre vattendrag som bävern byggt en prydlig damm tvärs över. Inte ens en liten ål skulle kunna ta sig igenom den, så tät var den. Dessvärre måste jag söka specialtillstånd för att få jaga men om jag lockar med varma vantar i bäverskinn till de kommande skoterturerna i vinter kanske hon ger med sig...=)
Apropå skoter, det kanske blir en ny sån snart, har funderat på en Plastic cat F8:a...
Dödligt vapen 75
Mästerbyggaren kan sin sak!
