31 års väntan över...
Inte för att det direkt varit ett mål man försökt uppnå men det tog 31 år innan jag lyckades skjuta både tupp och höna av våra skogsfåglar. 31 år låter oerhört länge och det är det ju faktiskt =) När jag gick ut gymnasiet hade inte en käft i min ålder en egen mobil tex... Nå skit samma, åter till verkligheten.
Järpar och ripor har det ju fallit en och annan genom åren + några tjäderhönor och tre tuppar men det dröjde till den 22:a december förra året innan jag lyckades skjuta min första orrtupp. Det var en iskall morgon två dagar innan jul. Toppfågeljakten på orr- och tjädertupp pågick för fullt. För fullt är kanske att ta i. Det är inte många som ids åka ut och trampa lössnö med lappskidorna i -23 grader men det gjorde jag. Allt var vitt som mjölk, tallar och granar var täckta med snö, björkarna täckta av frost och himlen täckt av tunna moln. Det var inte svårt att upptäcka tre svarta klumpar i en stor björk i en bergssluttning mellan Nili och Skaulo. Orrtuppen föll som en sten av ett ovanligt välriktat skott från 100 meter med kulgeväret.
I fredags lyckades jag med konststycket att fälla en orrhöna med hagelbyssen. Det måste vara något av det svåraste man kan skjuta häromkring för de är skygga, små och äckligt snabba på vingarna. Man har liksom inte en suck. Kanske var det då tur att jag trodde det var en tjäder som stack iväg. Det var inte förrän jag plockade upp fågeln som jag såg vad det var för en varelse.
En till sak också. I 10 år har jag kört omkring med en halvfärdig (framhjulsdriven) bil och svurit och slirat varenda vinter, vid varenda korsning, på varenda snömoddig väg innan jag tog mig i kragen och köpte en fyrhjulsdriven bil. Idag körde jag både Opel och Golf i stan och insåg återigen vilket vansinne man hållit på med =).
Det sägs att om man en gång kört fyrhjulsdrivet kan man inte byta tillbaka igen och det är ju sant, men varför i jössenamn skulle man göra det....
Det lovas plusgrader till slutet på veckan så kanske man kan börja arbeta lite utomhus igen. Man går ju ogärna ut i vattnet om det som imorse är -18 grader när mor åkte på jobbet...
Järpar och ripor har det ju fallit en och annan genom åren + några tjäderhönor och tre tuppar men det dröjde till den 22:a december förra året innan jag lyckades skjuta min första orrtupp. Det var en iskall morgon två dagar innan jul. Toppfågeljakten på orr- och tjädertupp pågick för fullt. För fullt är kanske att ta i. Det är inte många som ids åka ut och trampa lössnö med lappskidorna i -23 grader men det gjorde jag. Allt var vitt som mjölk, tallar och granar var täckta med snö, björkarna täckta av frost och himlen täckt av tunna moln. Det var inte svårt att upptäcka tre svarta klumpar i en stor björk i en bergssluttning mellan Nili och Skaulo. Orrtuppen föll som en sten av ett ovanligt välriktat skott från 100 meter med kulgeväret.
I fredags lyckades jag med konststycket att fälla en orrhöna med hagelbyssen. Det måste vara något av det svåraste man kan skjuta häromkring för de är skygga, små och äckligt snabba på vingarna. Man har liksom inte en suck. Kanske var det då tur att jag trodde det var en tjäder som stack iväg. Det var inte förrän jag plockade upp fågeln som jag såg vad det var för en varelse.
En till sak också. I 10 år har jag kört omkring med en halvfärdig (framhjulsdriven) bil och svurit och slirat varenda vinter, vid varenda korsning, på varenda snömoddig väg innan jag tog mig i kragen och köpte en fyrhjulsdriven bil. Idag körde jag både Opel och Golf i stan och insåg återigen vilket vansinne man hållit på med =).
Det sägs att om man en gång kört fyrhjulsdrivet kan man inte byta tillbaka igen och det är ju sant, men varför i jössenamn skulle man göra det....
Det lovas plusgrader till slutet på veckan så kanske man kan börja arbeta lite utomhus igen. Man går ju ogärna ut i vattnet om det som imorse är -18 grader när mor åkte på jobbet...
Kommentarer
Trackback
