Fiskmiljö i Nilivaara

En liten groda brukar inte beröra mig särskilt mycket. Man undviker att trampa på de små liven om de kommer i vägen framför storfötterna men så mycket mer är det sällan. Men det finns undantag. Som den gången då vi i skogsgruppen i högstadiet paddlade kanot nerför Ängesån. På ett ställe där vi gick i land, eftersom någon blött ner sig, kryllade av små nyfödda grodbebisar bland strandstenarna. När vi så fortsatte färden hade skogsgruppen plötsligt blivit flera hundra skallar fler... Jag berättade av nån anledningen om den turen under en redovisning på gymnasiet  och det blev min bästa redovisning på Välkomma. Alla lyssnade oerhört intresserat och eftersom de flesta var brudar, lika oerhört äcklat =)
Idag, ett halvt liv senare, hände det igen. Det handlade inte om flera hundra smågrodor utan om en enda pytteliten parvel. Jag var ute och promenerade lite på blankisarna och mitt på en 300 meter bred sjö satt en liten groda. Tyvärr levde den inte eftersom den hade fått för sig att gräset var grönare på andra sidan sjön och beslutat sig för att skutta dit. 300 meter är långt för någon som är 2 cm stor och nattkylan hann ikapp den lille... Bild längre ner.

Det blev inte så mycket till älgjakt idag. Värmen igår gjorde att snön blev härligt lös och slaskig. Inatt kom kylan och snöslasket blev skare. Det skulle inte ens gå att smyga sig på en döv älg idag...
Som tur var hann jag jaga lite fågel i veckan. Fick skjuta både ripa, järpe och en tjäderhöna. Hönan kommer att fraktas 80 mil söderut och bli ett efterlängtat riktigt mål mat för Emma lite senare. Den fick dessutom bidra med lite lockmedel till mårdfällorna. Satte vingarna i fällorna och fixade ett hundra meter långt doftspår med fågelns innehåll. Lyckas jag bara fånga någon mård slipper man ha allt för dåligt samvete för de skjutna fåglarna.

Hade faktiskt funderingar på att sticka ut och åka lite skridskor i morgon. Isen, åtminstone på de mindre sjöarna, är tjock nog att köra ett tåg på, men det finns en massa förrädiska små hål så risken för att stå på öronen är överhängande. Tror jag står över för hälsans skull =)


Tjäderhönan satt i en tall och åt frukost. Sista måltiden bestod av barr, mums...


Den lilla grodan frös fast i isen!