Allt som rör sig...
Egentligen är ju inte djuren i skogen som är roten till allt det onda. Det är inte korpens, rävens eller mårdens fel att det finns dåligt med fågel, utan människans. Det är vi som härjar och förstör naturen, men det kan jag inte göra särskilt mycket åt. Istället får man göra vad man kan för att hålla ner bestånden av andra rovdjur och passa på att jaga så länge det finns någon riktig skog kvar att jaga i. Och minken är ju faktiskt här pga människan. 16 st i fällorna hittills i år och snart 300 på 15 år...
Har inventerat i Ala Leipojoki under veckan. Än en gång, tur att man har fyrhjulsdrivet, synd bara att den inte är högre. En Outback vore nåt... Nu är det bara några forsar i Bönälven som ska kollas igenom och sedan slår man sig ner vid datorn klämmer in varenda sten och lekbotten i burken! Lär ta en stund...
Se här. Den här järpen kom flygande när jag lockade med visselpipan men istället för att avfyra hageln tog jag kameran. Och jag bytte INTE tillbaka sedan =). Den fick faktiskt forsätta leva livet.
Den här räven tassade förbi Mor och Kalles stuga i somras. Sköt inte!
Tjädertuppar i en tall mitt under toppjakten. Sköt inte!
Tjäderhöna har gömt sig i fiendens kula, ett rävgryt. Sköt inte!
Hamnar man däremot i det här kikarsiktet ligger man ganska risigt till... Till mitt försvar: Nötskrikan är vacker men samtigt en av de värsta äggrövarna som finns och i år verkar det finnas ovanligt mycket skrikor, eller rättare sagt fanns...
Den lilla grodan...
En liten groda brukar inte beröra mig särskilt mycket. Man undviker att trampa på de små liven om de kommer i vägen framför storfötterna men så mycket mer är det sällan. Men det finns undantag. Som den gången då vi i skogsgruppen i högstadiet paddlade kanot nerför Ängesån. På ett ställe där vi gick i land, eftersom någon blött ner sig, kryllade av små nyfödda grodbebisar bland strandstenarna. När vi så fortsatte färden hade skogsgruppen plötsligt blivit flera hundra skallar fler... Jag berättade av nån anledningen om den turen under en redovisning på gymnasiet och det blev min bästa redovisning på Välkomma. Alla lyssnade oerhört intresserat och eftersom de flesta var brudar, lika oerhört äcklat =)
Idag, ett halvt liv senare, hände det igen. Det handlade inte om flera hundra smågrodor utan om en enda pytteliten parvel. Jag var ute och promenerade lite på blankisarna och mitt på en 300 meter bred sjö satt en liten groda. Tyvärr levde den inte eftersom den hade fått för sig att gräset var grönare på andra sidan sjön och beslutat sig för att skutta dit. 300 meter är långt för någon som är 2 cm stor och nattkylan hann ikapp den lille... Bild längre ner.
Det blev inte så mycket till älgjakt idag. Värmen igår gjorde att snön blev härligt lös och slaskig. Inatt kom kylan och snöslasket blev skare. Det skulle inte ens gå att smyga sig på en döv älg idag...
Som tur var hann jag jaga lite fågel i veckan. Fick skjuta både ripa, järpe och en tjäderhöna. Hönan kommer att fraktas 80 mil söderut och bli ett efterlängtat riktigt mål mat för Emma lite senare. Den fick dessutom bidra med lite lockmedel till mårdfällorna. Satte vingarna i fällorna och fixade ett hundra meter långt doftspår med fågelns innehåll. Lyckas jag bara fånga någon mård slipper man ha allt för dåligt samvete för de skjutna fåglarna.
Hade faktiskt funderingar på att sticka ut och åka lite skridskor i morgon. Isen, åtminstone på de mindre sjöarna, är tjock nog att köra ett tåg på, men det finns en massa förrädiska små hål så risken för att stå på öronen är överhängande. Tror jag står över för hälsans skull =)
Tjäderhönan satt i en tall och åt frukost. Sista måltiden bestod av barr, mums...
Den lilla grodan frös fast i isen!
31 års väntan över...
Järpar och ripor har det ju fallit en och annan genom åren + några tjäderhönor och tre tuppar men det dröjde till den 22:a december förra året innan jag lyckades skjuta min första orrtupp. Det var en iskall morgon två dagar innan jul. Toppfågeljakten på orr- och tjädertupp pågick för fullt. För fullt är kanske att ta i. Det är inte många som ids åka ut och trampa lössnö med lappskidorna i -23 grader men det gjorde jag. Allt var vitt som mjölk, tallar och granar var täckta med snö, björkarna täckta av frost och himlen täckt av tunna moln. Det var inte svårt att upptäcka tre svarta klumpar i en stor björk i en bergssluttning mellan Nili och Skaulo. Orrtuppen föll som en sten av ett ovanligt välriktat skott från 100 meter med kulgeväret.
I fredags lyckades jag med konststycket att fälla en orrhöna med hagelbyssen. Det måste vara något av det svåraste man kan skjuta häromkring för de är skygga, små och äckligt snabba på vingarna. Man har liksom inte en suck. Kanske var det då tur att jag trodde det var en tjäder som stack iväg. Det var inte förrän jag plockade upp fågeln som jag såg vad det var för en varelse.
En till sak också. I 10 år har jag kört omkring med en halvfärdig (framhjulsdriven) bil och svurit och slirat varenda vinter, vid varenda korsning, på varenda snömoddig väg innan jag tog mig i kragen och köpte en fyrhjulsdriven bil. Idag körde jag både Opel och Golf i stan och insåg återigen vilket vansinne man hållit på med =).
Det sägs att om man en gång kört fyrhjulsdrivet kan man inte byta tillbaka igen och det är ju sant, men varför i jössenamn skulle man göra det....
Det lovas plusgrader till slutet på veckan så kanske man kan börja arbeta lite utomhus igen. Man går ju ogärna ut i vattnet om det som imorse är -18 grader när mor åkte på jobbet...
Hösten försvann!!
Ajajaj våra planer för hösten sprack på ett halvt dygn. Vi har vanligtvis jagat sjöfågel för glatta livet fram till mitten av oktober de senaste åren men inte detta år så vad ska man nu skjuta??? Nog för att snön kommer en vacker dag, men inte redan! Inventeringen av fisklek har redan frusit bort och igår behagade snön vräka ner. Nu blir det problem att kolla efter sten också men jag antar att värmen kommer tillbaka snart. Hoppas det i alla fall. Bönälven, Kattån och Leipojoki skulle behöva hälsas på.
Mr Douglas hälsade på i veckan och följde med på en inventeringsrunda till Skrövån. Ån rinner längs med E 10:an ända från Hakkas och på många ställen alldeles vid vägen men man ser den inte. Nästan överallt stupar branta sandåsar ner i ån. Man får hasa sig ner och krypa upp. Jag skulle inte vilja rulla ner en 26 ton tung grävmaskin dit men det vet jag att den gode John löser dagen det blir dags. Hur gick det då för Glenn? Ja det blev bara en bergsbestigning men jag tror han hann börja längta hem till Nya Zeeland =)
Han tipsade om en ny självladdande minkfälla som nån smart snubbe kommit på. En kolsyrepatron klappar minken, eller vad som helst, när den stoppar in skallen i ett rör där patronen sitter. Minken trillar ut och patronen laddas om av sig själv, upp till 12 gånger. Vilken makalös manick!!
Läste på blogg.se att det går kanonbra att sälja kläder där. Undras om man lyckas kränga iväg ett par Loopvadare som inte varit torra på en hel sommar och har en lätt stickande doft av mögel? Kanske nån köpgalen brud slår till =)
Det har blivit vinter på Hartijoki.
Salongsgeväret följer med på inventeringsturerna hela hösten och ett par järpar har det blivit.
Älgjakt med spade!
Samtidigt som farsan släppte igen bagageluckan med en jädra smäll på volvon drog Alex till för full hals uppe i Rovavaara. Skallet närmade sig längs bergskanten och med lite tur skulle jag hinna genskjuta ekipaget vid myren. Så blev det dock inte. Benen var för tunga och älgarna för snabba.
Skallet klingade sakta av när hund och älg försvann norrut. Vi började hacka i torven och eftersom myren frusit till rejält blev det ett jäkla liv men det verkade inte göra nåt för en timme senare hörde vi återigen Alex skall. Älgen hade bestämt sig för att ta en sväng till runt berget. Bytte spade mot bössa och kutade iväg upp mot en lång myr där jag hoppades älgen skulle passera. Det dröjde inte många minuter förrän ljudet av grenar som knäcktes nådde mig. Ett par långa vita ben skymtade i snåren ca 60 meter bort men fram i en lucka dök en liten parvel upp. Givetvis var det ko och kalv! Hoppades att något mer skulle dyka upp men det enda som hände var att vinden snurrade till och då blev det full speed upp över berget.
Idag skäms man över att vara MoDo supporter, 0-5 mot Södertälje!!! Forsberg är i Denver och snickrar på en skridsko och resten av gubbarna verkar ju totalt handlingsförlamade...
Klart det inte blir en Cat!
Vi har varit ute och eldat i skymningen med Mats, inte med ved utan med hagelsprakare. Korpar och kråkor hade fest borta vid Palo. Festen fick ett tråkigt slut för en del...
Från sommar till höst!
Efter ett par dagar med Emma och katterna i ett somrigt Sundsvall bar av norrut igen i måndags. Hann precis parkera bilen så möttes jag av höstens första snöflingor... Som tur var sjönk tempen som en sten söderut också under natten =)
Det nöp rejält i tåspetsarna i tisdags morse då övre delen av Skrövån skulle inventeras. För 8 år sedan inventerades ungefär samma sträcka men då med helt andra ögon än idag och då letade vi enbart lekområden. Man ser saker och ting helt annorlunda efter ett par års erfarenhet. Skrövån var dock fortfarande lika grumlig som då men vi hittade nya lekområden och stenhögar på stränderna som vi inte sett röken av tidigare... Efter tre dagars trampande har vi nu hunnit ner till Mäntyvaara.
Älgjakten är snart över för i år men jag har börjat uppladdningen inför nästa år tidigare än de flesta andra. Inte för att jag jagat särskilt mycket i år men insåg till slut att min gamla Stiga 30-06 gjort sitt i skogen. Har skrämt iväg minst en älg med allt skrammel det innebär att ladda, osäkra och över huvud taget hantera denna pjäs. Därför högg jag direkt när det dök upp en begagnad Sako 75 Finnligt kaliber 30-06 på Fritid & Vildmarksliv i Piteå. En ny kostar väl runt 18000 - 19000:- men jag fick min lite billigare... Några skråmor i syntetkolven är inte hela världen.
1:a oktober innebär att bävern blir lovlig för jakt och nog kliar det lite i fingrarna efter allt man sett vad den fete gnagaren ställer till med längs bäckarna. Det är dämda småbäckar lite var stans och senast ikväll knallade vi förbi ett mindre vattendrag som bävern byggt en prydlig damm tvärs över. Inte ens en liten ål skulle kunna ta sig igenom den, så tät var den. Dessvärre måste jag söka specialtillstånd för att få jaga men om jag lockar med varma vantar i bäverskinn till de kommande skoterturerna i vinter kanske hon ger med sig...=)
Apropå skoter, det kanske blir en ny sån snart, har funderat på en Plastic cat F8:a...
Dödligt vapen 75
Mästerbyggaren kan sin sak!
3 år med en lurvig nåldyna!
Inlägg för andra gången på lika många dagar måste vara rekord för min del. Den här gången blir det varken jakt eller fiske utan 3-årsjubileum av en glupsk, lite bitsk, aningen småfet men extremt sällskapssjuk katt.
För ganska precis 3 år sedan åkte Emma och Stina till Ö-vik (Kung Peter stålman Forsbergs hemstad för alla som inte visste det) och hämtade en liten kattunge vid namn Bonneas Agaton. Det namnet övergav vi dock ganska snabbt, han fick helt enkelt heta Kisse. Katter var lättskötta djur hade vi läst så det skulle inte bli några problem att ta hand om sådan. Tyvärr läste vi också att man skulle stänga ute katten från sovrummet redan från första början för att lära den att inte vara i sängen. Mycket stort misstag, MYCKET stort misstag!! Jag har delat rum med snarkande karlar som låter mindre än en 4 hektos ledsen kattunge. Den lille har berövat mig otaliga timmars sömn =)
Kisse var liten som en råtta och satt utanför sovrumsdörren och grinade varje kväll men vi var stenhårda. Det förstörde den stackars kattens psyke. Man kan fortfarade inte ens gå på dass och stänga dörren utan att han står utanför och piper och krafsar på dörren.
Man har fått vara med om mycket. En gång jagade han upp Skrållan på ett element i byn, hon fastnade med klon i en springa och blev hängande där skrikande som en stucken gris. En annan gång lyckades han stänga in sig själv i sovrummet, antagligen strax efter att vi båda åkt på jobbet. När vi kom hem möttes man av en obehaglig doft... Kissen hade ju blivit bajenödig och släppt en skithög, värdig en rottweiler, mitt i sängen. Har man ingen sandlåda att gömma bajset i får man gräva ner det i täcket. Mysigt!! Trots många utdelade rivsår är han oftast ganska go ändå.
Med nästa katt, Skrållan testade vi en annan taktik. Hon fick komma och gå som hon ville. Det blev en helt annan katt om man säger så... Det vet alla som hälsat på =)
Här kommer 3 år av kattliv i bilder:
Kisse sökte tröst hos nalle när han stängdes ut från sovrummet.
Vad man än gör så ska han vara med!
Han är mer intresserad av sport än Emma =)
Har hänt att han somnat framför tv-spelet också =)
Men när Skrållan kom blev det konkurrens om bästa sovplatserna.
Fast oftast är vi kompisar ändå!
Nu ska vi på stan och leta skjutdörrsbeslag på K-rauta och ikväll ska jag försöka mig på att laga älgfile med klyftpotatis, smörstekta kantareller och vildvuxna tomter. Förhoppningsvis blir det godare än alla dessa pilsnerkorvar man tryckt i sig de senaste 2,5 månaderna.
Älgjakt & jobb
Fick klagomål av min syster om att jag inte skrivit något på länge! Befogad kritik!! Har jobbat och när jag inte gjort det har jag jagat älg vilket i och för sig nästan är jobbigare än att jobba. Roligt med jakt, men det blir lite slitigt i längden att stiga upp snortidigt varje dag, vecka som helg. Därför tog jag sovmorgon i söndags!!
Tänkte åka ut och bidra i skogen på eftermiddagen men tjuvlyssnade på radion och hörde att det var spännande på passen. Ville inte störa så jag åkte istället åt andra hållet och laddade minkfällor. Har förresten blivit 11 stycken hittills i år. Någon älg har jag dock inte fällt, än i alla fall.
Laxen verkar ha kommit igång med leken både i Vettasjoki och Kalixälven. Hörde dessvärre ryktas om att någon idiot skjutit en stor lax med älgstudsare från bron i Myllysuando. Inte är det ju fel i knäna...
John knegar på i Västerån med maskin och vi fick en trevlig överraskning i tisdags då en äldre herre från Bönträsk kom och berättade hur bra med stor öring det blivit i Bönälven sedan restaureringarna börjat.
Första lekbottnarna i Bönälven, biflödena Risån och Rautibäcken iordningställdes sommaren 2002. Fisk lekte på flera av bottnarna redan första året och det är nog dessa som nu börjat återvända, antingen från havet, Bönträsket eller helt enkelt de som vuxit upp i älven. Det tar en stund att få se resultat men till slut visar det sig.
Just nu är jag i Sundsvall på långweekend. Har levererat katter och grejer till Emma. Vi måste köpa en ny frys, bygga en skjutdörr in till sovrummet och plocka trattkantareller, men först blir det fika på stan!! Igår sprang vi över till hennes klasskompis, kocken, sömmerskan, flygvärdinnan, golfproffset, snowboardesset och industridesignern Bettan (hur människan hinner med allt är en gåta) och lånade en dörr för att stänga ute katterna från sovrummet. Dörren passade inte men precis som Börje Kling förespråkar så går allt att lösa bara man har en tejprulle =)
Och så lite bilder från hösten som gått...
En jordgubbsgubbe från farsans igenvuxna jordgubbsland
Tommy tog med sig skinnet från 260-kilosnallen som han sköt förra året till kojan.
Roger och Alex spanar efter älg.
Tråkigt men sant, till slut har Hälge fallit!!
Öringleken har börjat!
Idag kom ett nytt regnväder men innan dess hann vi åka ut och kolla om öringen börjat leka. Jag verkar ha tappat stinget vad gäller fisket med spö men istället har det gått bättre med att fixa i ordning lekplatser för fisken. Vi hittade lekgropar på flera platser och fick också se några fiskar. Tyvärr var det lite mörkt väder så jag fick inga riktigt bra bilder men några hyfsade.
Livet upp och ner på en pinne i fjälls!
Kjell & Kalle elfiskar.
Vi har varit i riktiga lappmarker!
En öringhona uppvaktas av en liten "kille"
Gräv inte i vatten på hösten...
Har skickat ut gubbarna i regnet i skogen idag. Själv sitter jag hemma i värmen vid datorn och fyller i protokoll, kartor och bilder. Det är sånt man kan göra i egenskap av direktör =)
"Städade" lekbottnar som vi gjorde i Tiankijoki väster om Tärendö förra året. På hemvägen stannade vi till i Kalixälven och fiskade lite harr för första och antagligen sista gången i år. Det nappade riktigt bra, inga jättar, men runt 15 harrar på 30-35 cm. Efter år av harvande på jakt efter svårtrugade grålaxar var ju det här riktigt roligt, som på 80-talet, fast med smidigare utrustning =)
På måndag börjar älgjakten och jag har fortfarande inte skjutit in bössan. För det första måste man ju se till att den verkligen smäller så det inte går som förra året då älgen travade förbi framför pipan men inget hände. Inga såna fadäser i år...
Emma smällde upp en bild på sin nya coola mobil på sin blogg så jag kan ju inte vara sämre. Inte lika stor bild, inte lika flashig, inte lika många finesser som på hennes LG men en väl fungerande kamera på min Sony Ericsson C901. Det bästa är ändå att den funkar ungefär likadant som min gamla Ericssontelefon så jag slipper nöta in en massa ny teknikinfo =)
En fin harrhölja i älven.
Det sägs att hjulet uppfanns för ca 5000 år sedan i Mesopotamien men jag har bevis för att det uppfanns i Kalixälven vid senaste istiden för 70 000 år sedan =)
Helgen som regnade bort!
Veckan kommer att bli hektisk. Vi har planer på att röja fram stenhögar vid Västerån (Bönträsk), elfiska några lokaler i Kitkiöjoki och Akkarjåkka för Sötvattenslaboratoriets räkning och fånga 200 öringar för att ta DNA-prov på i bäckar som mynnar i Muonio älven på uppdrag från SLU.
Hoppas bara vi har lite bättre tur med vädret än jag och Mr X hade för 11 år sedan då vi jobbade med elfisken åt Fiskeriverket. Det var början på oktober och vi bodde i en stuga i Kihlangi vid Muonioälvens strand. När vi kl 6 på morgon slog upp ögonen tyckte vi det såg lite bistert ut. Dimman låg tät över älven och Mr X Audi var täckt i is. När bilen brummade igång klämde termometern i med -22 grader. Så snart solen gick upp steg tempen och varken gubbar eller fisk frös ihjäl men fasen va kallt det kändes att hoppa i plurret den dan...
Idag fick kameran stanna inomhus men här kommer en bild på ett kärlekskrankt harkrankspar från i somras =)
En mager sjöfågelpremiär!
Igår åkte vi ner till Jokkfall för att göra lite elfisken i Kvarnån som rinner ut från Vallsjärv ner i Kalixälven. Gubbarna gjorde lekbottnar och satte tillbaka sten här för några år sedan. Samtidigt som jag satt och rattade en truck i Aitik... Nu var det dags att se om dom klarat sig utan min hjälp =).
Kvarnån är en klarvattenbäck som rinner genom riktig trollskog med jättelika granar och knöliga aspar. En plats där man väntar sig att när som helst krocka med en björn. Kanske därför ingen fiskar här... Det var lågt vatten och svårfiskat eftersom man inte fick ner håven mellan stenarna men herrejösses vad fisk det fanns. I en lokal fångades 67 öringar (förutom lakar, simpor, abborrar, elritsor och nejonögon) och då fick jag bara 1/3 av allt vi såg.
Idag var det dags för sjöfågeljakt från botten på en kajak. Alltså jag ides inte traska runt sjöarna utan tog med mig kajaken för bekvämlighetens skull. Oftast är det lättare förutom i Annajärvi där det är så grunt att kölen konstant skrapar i botten. Frågan är om inte premiären blir årets första och sista sjöfågeljakt. På den gamla onda tiden var det inga större problem att tömma ett hagelbälte på en dagstur. Idag sköt jag tre skott... Förr sköt man ju i och för sig på det mesta som flög men man såg ändå betydligt mer fågel än vad jag sett de senaste åren. En bläsand och en gräsand föll.
Någon som känner igen sin Farfars kam? Hittade den i botten på Vettasjoki när jag luckrade upp lekgrus med spettet!! Kan nog ha legat där i 60 år eller så.
En av Kvarnåns grymt fina öringar.
Dagens byte från Annajärvi!
226 laxar på en dag!!
I söndags följde jag med Mr X till älven och hämtade hem hans forsbåt. Passade på att dra några vändor på nacken i Nurmasuando. Och tänka sig, jag fick napp!! Två stycken slipsliknande laxar bet i vobblern så jag blev inte laxlös i år trots allt.
Idag gjorde vi lite elfisken i Vettasjoki. Det fullkomligt kryllade av lax i alla tre lokaler. De verkar tydligen gilla lekbottnarna som iordningställdes år 2002. Som mest fick jag 119 stycken, varav drygt hälften var årsungar som kläckts i maj-juni nån gång.
En huggorm som tyvärr blivit överkörd längs Skaulovägen.
Solnedgång över Harrijärvi
En blå helg!
Helgen har gått och snart kommer en ny. Har ägnat större delen av den gångna åt att plocka blåbär, ett riktigt evighetsgöra om jag får säga mitt. Det tar ett bra tag att fylla en 5 litershink om man envisas med att handplocka dem. Om man dessutom blir distraherad tar det ännu längre tid. Som i Marsijärvi i lördags. Det fanns ganska gott om bär men varje gång ett slurrrppp ljöd utifrån sjön var man ju tvungen att greppa spöet och göra ett försök. Det resulterade i totalt 9 st 15 centimeters abborrar... till och med en 90-åring skulle hinna fylla en hink på 8 timmar men inte jag =)
På söndag gick det bättre. Jag plockade visserligen vid en sjö där det alltid då och då vakade någon öring men jag behöll lugnet och offrade inte onödigt mycket tid på fisket. Jag hade bestämt mig för att inte åka hem förrän hinken var full och eftersom matförrådet inte bestod av mycket mer än ett äpple och några bullar var det liksom tvunget att ligga i. Dessutom får jag ju ändå inge fisk i sommar så det är ganska onödigt att harva på med det.
Eller jo förresten. På väg ut i blåbärsskogen stannade jag till i Mukkakoski och drog två harrar runt 43-44 cm. Hade tänkt fånga en lagom lunchharr men de här var ju alldeles för stora så de fick simma tillbaka. Aldrig får man vara riktigt nöjd =)
I morgon bär det av söderut på lekbottenjobb. Vi har fått i uppdrag av SLU att iordningställa 10 lekbottnar i Sävarån, norr om ett ställe som heter Umeå. Vet inte riktigt var det ligger men det sägs att man måste åka söder om Hakkas. Återstår att se hur långt =)
Regnbåge över Marsijärvi
Blåbär vid Hemligijärvi
En kväll vid Gruvsjön
Det började inget vidare. Vattnet var lite lagom grönt och slemmigt och det blåste styv kuling från dammvallen rätt över sjön men plötsligt hojtade Janne till. Ett stim bamseabbisar gled förbi längs med stranden och en sög i sig masken. Strax var dagens första kilosabborre landad och den följdes av ytterligare ett par stycken innan kvällen var över. Största vägde 1380 gram. Kanske det blir någon sväng till hit i sommar för det finns ännu större.
Idag hade jag bestämt mig för att fylla en 5 liters hink med hjortron. Hade räknat med att det skulle bli svårt, det dräller ju inte direkt av de gula bären i år. Hade också räknat med att både bli svettig och få ont i ryggen men hade inte räknat med att nästan bli döv.
I den tätaste grantätning man kan tänka sig hittade jag till slut mina hjortron men djungeln gjorde att jag inte såg åskmolnen torna upp sig. Utan förvarning small det plötsligt, rätt ovanför skallen. Trodde både trumhinnan och kalsongerna skulle spricka... men jag fick mina 5 liter till sist.
Janne med sin abborre på 1380 gram!
Årets hjortronskörd!
Ko & kalv vid Hartijokivägen
Åsa-Nisse & Klabbis på NiMa skjutbana!
Men man kan ju ha det sämre. Dessutom får man svalka så ofta man vill eftersom större delen av arbetstiden tillbringas i vattnet. Jag och Kalle körde i slutet av veckan med enbart kortkallingar i vadarna och har man dessutom ett par totalt värdelösa vadarbyxor får man konstant svalka. Jag rekommenderar inte någon att köpa ett par Guideline Alta vadarbyxor... NU går det väl an men i oktober är det nog inte lika mysigt längre.
Idag har jag städat hela mitt hem på ca 8 kvadrat eller nåt och sedan bakat bullar och bröd. Kan man inte äta sånt som finns i affären får man fixa det själv. Bullarna blev bra, det brukar dom bli, men brödet blev lite sådär. Testade göra focaccia i långpanna. Resultatet blev något som liknade en grovkorning pannkaka men det smakade bröd =)
På kvällen var det dags att klara av skjutprovet så man får jaga älg i höst. Som tur var så kom det inte så mycket folk till banan ikväll för det krävdes mååånga löpserier innan jag fixat tre godkända. Men jag var inte den enda som hade problem, de flesta sköt lite halvrisigt, bla annat min gode vän Mr X... De flesta skott satt nära men ofta var det något skott som hamnade just utan för träffbilden. Men nu är vi klar så till hösten smäller det!!!
En mycket liten lax simmade fram och undersökte en av lekbottnarna vi iordningställde under veckan. Kom så nära som 10 centimer ifrån med undervattenskameran så då förstår man att fisken är rätt liten. Ca 5 cm
Tillbaka i verkligheten!
På söndag bar det av norrut igen. Kroppen värkte av gårdagens extrema träningspass men lederna mjuknade en aning när jag steg ur bilen utanför ICA Maxi Luleå. +26 grader och på radion "varnade" man för sommarens varmaste vecka i Norrbotten. Okej man ska väl inte gnälla, det regnar ju i alla fall inte, men vi fick allt slita i värmen med Kalle när lekbottenarbetet fortsatte idag i Valtio.
Jordgubbarna växer fint i vårt runda grönsaksland men de blir aldrig röda. Skatorna har fått skulden för att äta upp dom så fort de mognar men i morse fick jag se vilka som i verkligheten är bovarna. Mitt i landet satt två feta harungar och tuggade så långöronen fladdrade. Risken finns att det kommer serveras harstek med jordgubbssmak hemma hos oss i höst...
Röda "kantareller"!!
I lägenheten pågår utflyttningen för fullt. Ska bli skönt att komma bort från förorten och lite närmare stan. Man vill ju inte bo allt för avsides =). Emma har fått en del extraarbete eftersom hon målat en mörk färg och smällt upp en fondtapet i sovrummet när vi flyttade hit. Dessutom har hon målat schabloner i form av guldfärgade blommor på toalettväggarna. Nu måste allt målas över så att ser lika blekt och trist ut som när vi flyttade in.
För att komma bort från målarfärgsdoften stack vi ut i skogen för att plocka svamp idag. Vi hittade exakt 0 st kantareller!! Tydligen har dom inte kommit upp ännu eller så letade vi på fel ställe. Några kantareller blev det alltså inte men när jag var och klippte håret fick jag höra ryktas om att det växer hallon så det rasslar i skogen. Frissan ljög inte. I en hyggeskant hittade vi några hallonbuskar som var proppfulla i bär. Vi plockade för glatta livet ända tills Maja plötsligt började vråla för full hals. Hon hade trampat i ett myrbo och så var det roliga över...
Maja hjälper till med målningen i sovrummet.
Hallonibuske!
Utflykt till Hudiksvall
Idag har Hudiksvall fått fint besök av oss. Har varit på återbesök till Allergimottagningen och gjort en ny behandling. Om allt går som det ska kan faktsikt allergin försvinna till slut, vi får se. Hudik verkar vara en kändistät stad. Förra året när jag körde glass hit promenerade Linda Bengtzing förbi och blinkade med ögat mot mig. Förmodligen var det bara solen som stack i ögat men man vet ju aldrig och idag när vi satt och åt på Restaurang Radjos kom Tomas Brolin (inte fullt lika vacker men ändock en kändis) och ställde sig i matkön. Emma ville inte be om en autograf och Catti vågade inte fota så något bevis fick vi inte med oss. Maja brydde sig inte skvatt om att det stod en fotbollslegend 10 meter bort utan kollade istället på gåsbarn utanför fönstret..
Efter maten gick vi ut och kollade in de bevingade godbitarna vid vattnet. Medan Cathi fotade två groteska fåglar som såg ut som enorma gräsänder med skägg (har aldrig sett något liknande) försökte Emma gå fram och klappa en liten gässling. Det gick inte så bra. Gåsmor blev förbannad och väste som en ilsken katt
Efter dagens andra besök på Allergimottagningen åkte vi hemåt. Stannade för fika på Esters cafe i Vattrång och lite bad i Bergafjärdens havsbad i Njurunda. I morgon börjar vi plocka ur lägenheten och så ska vi ut till Birsta och slåss med köpgalna Norrmän.
Emma & Maja käkar chips efter ett dopp i havet.
